Kärlek kanske kan köpas för 79 kronor?

Har konsumerat lite. Eller ja, ganska mycket faktiskt. Men lugn, vännen. Jag ska inte skriva om något nytt lippgloss, eller en väska som kostar mer än du får i studiebidrag på ett år.

Jag ska skriva om kärlek. Kan den köpas för pengar? Nja. Men musik kan. Jag köpte en bunt skivor, en av de skivorna är Nina Ramsbys och Martin Hederos skiva. Den kallas ”Jazzen”.

Jag älskar den verkligen. Värkligen. Det är musik som värker och läker. Ninas röst gör mig hel. Texten sätter ord, på kännslorna. Texterna är ärliga, queerfeministiska och enkla. Nina sjunger som det är. Kort och enkelt, det behövs inget mer.

Jag har filosoferat o funderat, på vem som har den bästa sjungrösten jag vet. Valet har stått mellann bland andra Fiona Apple, Veronica Maggio, Alanis Morissette, Björk men nu har en ny kandidat kommit in på listan. Justprecis, Nina. Hennes röst kanska inte är den bästa på det där ”american-idol-sättet”, men hon sjunger med en sån inlevelse och itenstitet i texten att det nästan väger över.

Den här musiken är mycket speciell. Inte bara för att det är en överdrivet underbar flata som sjunger om hennes kärlek. Utan det finns mer. Tempot. Det är så lungt, en får lixom tråna-tråna-tråna länge innan Nina sjunger igen. Och det fins lixom inte riktigt någon melodi eller refräng, utan det är bara musik och kärlek på sina egna villkor.

Lyssna på idag!

Love hurts, typ.

Love hurts

nej det är inte sant

för det är inte att älska dej som gör ont

du är perfekt att älska även om du inte tror det

det är bristen på kärlek tillbaka som gör ont

 

när jag älskar dig gör jag det djupt

jag älsar som jag inte någon annan någon gång förrut

varje kärlek är speciell

 

Varje kärlek är speciell och nästan aldrig ren

ett hopkok av känslor blir balsamslent

 

Kanske älskar jag inte dej

utan de kännslor du ger mig

och de kännslor du inte ger mig förgiftar dom

för du är ingen kännslomaskin

lika lite som jag är din

 

Kanske trodde jag det när jag träffade dej

att du vat min kännslomaskin och när jag väl betalat med mina kännslor så var du min

att när jag gav dej en känsla skulle du automatiskt ge mig en tillbaka

 

men det gjorde du inte

jag vill ha pengarna tillbaka

käslorna tillbaka

eller åtminståne ett tilgodokvitto

 

Det gör så ont att du inte älskar mig

att jag glömer varför jag älskade

det är fint att vara kär

som du sa till mig

sålänge som jag gör det ensam kanske

för såfort jag kommer i kontakt med dig

så gör det ont

 

jag älskar att älska dig

när jag gör det själv

då blir jag aldrig sårad

 

love hurts

när kärleken blir verklig

Bakgrundshistoria

Jag är feminist. En queer sådan. En så kallad queerfeminist.

Jag gillar inte fack men, om det är något fack jag sitter i, någon lapp jag har i pannan, så är det queerfeminist-lappen. Motsägelsefullt, kanske det.

Feminismen är viktig för mig. Därför har min blogg ett feministiskt namn. Här får du förklaringen:

(OK, det verkar inte som att det funkar med en sån där fancy-pansy youtube-ruta nu, så här är länken: )

HavannaMamma är född.

Många bloggförsök har det blivigt i mina dagar

men nu jävlar.